De långa handläggningstiderna leder till en oerhörd psykologisk påfrestning för barn, som i många fall redan är svårt traumatiserade och saknar familjer. Den onödigt långa väntan på beslut påverkar inte enbart barnens välbefinnande utan även deras asylärenden negativt. Frågan är vilket samband som finns mellan detta och det faktum att det inte finns en plan för hur de här barnen ska tas om hand vid ett eventuellt uppehållstillstånd. Vi menar att det kan vara ett medvetet val att förlänga handläggningstiderna just av den anledning att man inte vet vart dessa barn sedan ska ta vägen, då alltför många kommuner fortfarande vägrar att ta sitt ansvar.

Ensamkommande barn, vars familjer inte går att spåra eller de som inte har någon, kan Sverige inte avvisa. Men när man fyllt 18 år betraktas man inte längre som ett barn. De en gång ensamkommande barnen är helt plötsligt vuxna och ansvaret för dessa ser då helt annorlunda ut, liksom behandlingen av deras ärenden.

Nyligen tog Migrationsöverdomstolen ett vägledande beslut. Ärendet gällde en 17-årig pojke som kommit till Sverige tillsammans med sin mamma på grund av anknytning. Beslutet om avslag kom när pojken hunnit fylla 18 och därmed inte längre ansågs befinna sig i en beroendesituation till sin mamma. Detta innebär i förlängningen att alla handläggningar av ärenden ska komma att behandla den vid prövningstillfället aktuella åldern på den asylsökande. Det väsentliga skall enligt kommande praxis alltså vara förhållandena när beslutet om asyl fattas och inte när ansökan lämnas in.

En asylsökande som fyllt 18 och vars asylskäl inte är fullgoda i Migrationsverkets kritiska ögon kan avvisas, tillskillnad från en asylsökande under 18. Vi menar att ovan nämnda vägledande beslut därmed även riskerar att leda Migrationsverket till att medvetet välja att förlänga handläggningstiderna så att dessa barn ska hinna fylla 18 och på så sätt skapa ett större utrymme för avvisning. I denna tolkning av ett av rättsväsendet klarlagt faktum lyser den så omdebatterade och eftersträvade rättssäkerheten tydligt med sin frånvaro.

Ylva Sjölin & Sandra Blomqvist
Asylgruppen i Malmö