Senast uppdaterad 2011-09-18 20:27 2011-09-18 19:51
FN:s flyktingorgan har under två års tid gjort en utvärdering av Migrationsverkets utredningar av och beslut om internationellt skydd. Bristfälliga bedömningar gällande risken för tortyr och otillräcklig landinformation är några av de punkter som rapporten pekar på. Inom ramen för projektet har 200 beslut analyserats och 56 muntliga utredningar på 11 enheter har observerats. Utredningen har valt ut sökande från Iran, Irak, Somalia och Ryssland. Syftet har inte varit att granska enskilda fall, utan att se mönster och trender gällande såväl utredningsmetoder som skyddsbedömningen.
Bland de positiva aspekter som UNHCR kan se i sin rapport, är att besluten är motiverade på ett detaljerat sätt. Lagrum anges och avgöranden från Migrationsöverdomstolen nämns. Att Sverige strävar efter en harmonisering av besluten genom systemet med rättsliga ställningstaganden är också något positivt, liksom att hbtq-personer, konvertiter och kvinnor utan nätverk numera identifieras som skyddsbehövande. I vissa fall kunde det inte utläsas av beslutet varför en person hade fått eller inte fått flyktingstatus, men dessa var inte i majoritet.
UNHCR:s kritik handlar bland annat om att det finn en stark tendens till att förlita sig på skriftlig bevisning. Det kan leda till avslag om den sökande inte har den skriftliga bevisning som begärs. Enligt UNHCR är förfarandet problematiskt och inte förenligt med svensk eller internationell rätt. Den stora kritiken gäller att den skriftliga bevisning som ofta krävs ändå bedöms ha ett lågt bevisvärde. UNHCR:s förslag för förbättring är att beslutsfattarna ska få utbildning och ha verktyg för att kunna fatta beslut.
I rapporten noteras att det förekommer brister vad gäller utredning av personliga omständigheter. Utredarna ställer ofta inga följdfrågor när den sökande berättar om våld och förföljelse som har drabbat anhöriga. Enligt rapporten ska tidigare förföljelse samt förföljelse av släkt och vänner, betraktas som en presumtion för att risk för förföljelse föreligger. Det är då upp till Migrationsverket att göra sannolikt att risk för upprepad förföljelse inte längre kvarstår vid ett återsändande.
I en majoritet av fallen gjorde Migrationsverket ingen bedömning av tidigare förföljelse, eller bedömde att utsagan hade bristande sannolikhet. I bedömningarna fick 43,5% avslag på grund av att risk förföljelse inte ansågs föreligga. UNHCR:s rapportörer menar på att Migrationsverket har en hög tröskel för vad som räknas som förföljelse och att resten av flyktingdefinitionen inte tas i tillräckligt beaktande.
Rapporten identifierar svårigheter gällande analys av flyktinggrunder och hur orsakssammanhang kan säkerställas. 17% av de sökande fick avslag därför att incidenten som de åberopade som grund för sin flykt inte bedömdes ha någon koppling till flyktinggrunderna. Ett exempel är att den sökande inte kunnat bevisa att en attack mot familjens hem har berott på deras religionstillhörighet. UNHCR hävdar att orsakssamband kan påvisas med hjälp av landinformation. I 50% av avslagen hänvisades inte till någon landinformation. Någon tortyrutredning införskaffades inte i något av de 200 undersökta besluten och endast i ett ärende bland de genomförda intervjuerna. Det saknas, enligt rapporten, rutiner på Migrationsverket för att veta när det ska göras.
Baharan Kazemi, sekreterare FARR
LÄS MER. UNHCRs rapport finns här.
LÄS MER. FARR:s ordförande Frida Metso skriver om problemen med bemötandet mot tortyroffer i Göteborgs-Posten. Du kan läsa texten här.
| < Föregående | Nästa > |
|---|
