rutor 2016 maj
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till kontaktkupong

Fler barn ska få tillfälliga tillstånd enligt nya riktlinjer

Migrationsverket har publicerat ett rättsligt ställningstagande som rör beviskrav och procedur vid praktiska hinder mot att verkställa utvisningsbeslut. Det handlar både om verkställighetshinder som Migrationsverket kan behöva ta hänsyn till redan vid ett första beslut i grundärendet och sådana verkställighetshinder som uppstår efter utvisningsbeslut. Enligt ställningstagandet innebär Migrationsöverdomstolens praxis i båda fallen att den sökande måste "styrka" (ett högt beviskrav) att det finns ett konkret hinder mot verkställighet. Ett kontroversiellt inslag är att ensamkommande barn som inte kan utvisas för att de inte har någon som kan ta emot dem i hemlandet, normalt bara ska få tillfälliga uppehållstillstånd. Barnet kan då utvisas efter 18-årsdagen då det inte längre krävs något ordnat mottagande.

 

Om Migrationsverket eller en domstol anser att det inte finns skäl för uppehållstillstånd, men att det finns ett tidsbegränsat hinder mot att verkställa ett utvisningsbeslut, så kan en särskild paragraf i Utlänningslagen användas. Paragraf 5:11 i Utlänningslagen säger uttryckligen att tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges vid tidsbegränsat verkställighetshinder. Ett sådant tillstånd kan ges samtidigt med utvisningsbeslut, om avsikten bara är att skjuta upp utvisningen. Men barn som får  tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av brist på mottagande bör enligt ställningstagandet inte få utvisningsbeslut eftersom det kan behövas en ny prövning som vuxen. Det står också att om ett tidsbegränsat tillstånd ges utan utvisningsbeslut bör den sökande uppmanas att ansöka på nytt innan tillståndet går ut.

Om verkställlighetshindret är permanent finns det ingen särskild paragraf för uppehållstillstånd. Då måste paragraf 5:6 om ömmande omständigheter användas. Men det finns enligt ställningstagandet "ytterst begränsat utrymme" för att bevilja permanent tillstånd för en vuxen bara för att en utvisning inte går att verkställa. Det kan aldrig vara ett praktiskt verkställighetshinder om en vuxen sökande skulle kunna återvända på egen hand.

I ställningstagandet kommenteras inte att utrymmet för permanent tillstånd av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter kommer att minska både för vuxna och barn genom den tillfälliga lag som riksdagen ska fatta beslut om i juni. Däremot står att om en person varit mycket lång tid i Sverige kan det bli aktuellt att göra en proportionalitetsbedömning enligt Europakonventionens artkel om rätten till privat- och familjeliv. Denna möjlighet finns kvar även i den tillfälliga lagen.

Tillfälligt tillstånd för barn utan mottagande

Enligt ställningstagandet ska alltså barn som inte kan skickas till hemlandet för att det inte finns ett ordnat mottagande normalt få tidsbegränsat tillstånd. När barnet fyllt 18 kan en ny bedömning göras. Det står inte i ställningstagandet att detta innebär ändrad praxis. Men hittills har det varit vanligt att ensamkommande barn fått permanent uppehållstillstånd på grund av bristen på mottagande, även om det också förekommit att barnet istället fått vänta på beslut eller vänta på verkställighet till 18-årsdagen. Det har helt enkelt inte ansetts lämpligt att barn får tidsbegränsade tillstånd. Enligt vad Migrationsverket sagt tidigare, t.ex. i svar till JO, ska det inte förekomma att handläggningen av barnärenden drar ut på tiden när efterforskning av barnets anhöriga inte gett resultat.

FARR påpekade i sitt remissvar om den tillfälliga lagen att den kommer att leda till att de flesta ensamkommande barn bara kommer att få tillfälliga tillstånd och därefter utvisas när de fyllt 18. Lagen ska dock enligt regeringen bara vara tillfällig - och den ska inte gälla barn som sökt asyl senast 24 november förra året. Genom Migrationsverkets ställningstagande kommer denna praxis att gälla på obestämd tid och omfatta även många barn som sökt asyl tidigare. (Barn som anses ha personligt skyddsbehov kan dock fortfarande få permanent tillstånd om de sökte asyl senast 24 november.)

Verkställighetshinder efter slutligt avslag

Ställningstagandet tar också upp verkställighetshinder som uppstår efter att ett utvisningsbeslut vunnit laga kraft, alltså det som oftast avses med verkställighetshinder. Det framgår att Migrationsverket på eget initiativ ska ta ställning till om det finns ett hinder, när det kommer fram nya omständigheter, till exempel om en person nekas inresa i hemlandet.

I Utlänningslagen står det om denna situation att uppehållstillstånd får beviljas om "det finns anledning att anta att det avsedda mottagarlandet inte kommer att vara villigt att ta emot utlänningen." Anleding att anta är ett lågt beviskrav. Men denna formulering betyder inte så mycket, enligt Migrationsverket. I ställningstagandet står följande:

"Bestämmelsen (...) kan pga. begreppet ”anledning att anta” ge läsaren uppfattningen att beviskravet för verkställighetshindret inte är speciellt högt. Men förarbetena och praxis från grundprövningen ger en annan bild. Syftet med lagstiftningen är att tyngdpunkten i processen ska ligga i grundprövningen, vilket medför att bestämmelserna om verkställighetshinder ska tillämpas restriktivt och därmed inte kan innehålla lägre beviskrav för verkställighetshindret än det krav som finns i grundprövningen. (...)
För att Migrationsverket ska kunna konstatera att det finns praktiska hinder för att verkställa en avvisning eller utvisning måste det vara styrkt att det finns nya omständigheter som medför ett konkret hinder"."

Som exempel på nya omständigheter som skulle kunna medföra konkret hinder nämns i ställningstagandet att landets myndigheter gett besked att den sökande inte har rätt att återvända, eller att det finns ny landinformation som visar att ett återvändande vore omöjligt.

Migrationsverkets skyldigheter

Ställningstagandet innehåller ett avsnitt om kommunikation med den sökande, som kan bli viktigt att läsa för utvisningshotade och ombud som försöker påtala verkställighetshinder. I avsnittet påpekas att Migrationsverket alltid har ett utredningsansvar och ska upplysa den sökande till exempel om bevisningen brister. Den sökande ska få ta del av landinformation som Migrationsverket använder och chans att bemöta den. Om Migrationsverket anser att den sökande behöver göra vissa saker för att utvisningen ska gå att verkställa, så ska det framgå av beslutet vad som krävs och i vilken ordning. Anvisningarna ska vara praktiskt utformade. Samma sak gäller besked till polisen.

Hämta ställningstagandet från Migrationsverket

  (länken går till uppdaterat ställningstagande i juli 2016)

orange knapp

Viktigt!

Medlemssidor

Här kan du logga in för att...

- bläddra i artikelarkivet
- fråga eller tipsa
- göra inlägg
- se interna dokument

Sidorna är avsedda för FARR-medlemmar.

Logga in

Kontakta oss

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391, 101 27  STOCKHOLM

Postgiro 520890-5