rutor 2016 maj
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till kontaktkupong
HEMVad vill FARR?Ömmande omständigheter

Ömmande omständigheter

Till FARR:s krav rörande ömmande omständigheter            Innehåll            Nästa>

Det var under lång tid så att de flesta asylsökande som fick uppehållstillstånd i Sverige fick det av "humanitära skäl", som det hette i Utlänningslagen fram till 2006. Detta berodde främst på att omständigheter som egentligen rörde skyddsbehov, som inbördeskrig och etniska förföljelser, räknades som humanitära. En annan anledning var att asylprövningen var så restriktiv att människor levde kvar gömda i Sverige och till slut fick stanna på grund av psykiska sjukdomar som utvecklats på grund av obehandlade trauman och den långa tiden i otrygghet. Detta var knappast humanitärt men kallades humanitära skäl. Den stora mängden humanitära skäl ledde till att journalister och allmänhet trodde att det var lätt att få uppehållstillstånd utan skyddsbehov i Sverige.

Den hårda asylprövningen finns kvar och många människor håller sig även idag undan utvisning, med skillnaden att det numera är svårare att få en ny prövning av sådana skäl. Den felaktiga föreställningen bland allmänheten att det är lätt att få uppehållstillstånd av humanitära skäl lever dock kvar.

FARR välkomnade den del av lagändringen 2006 som gjorde att fler nu får sina flyktskäl erkända som skyddsbehov. Men det är tragiskt att det samtidigt blev ännu svårare att få uppehållstillstånd på grund av egentliga humanitära skäl /ömmande omständigheter.

Idag ska asylsökande vars skäl inte bedömts vara tillräckliga för att de ska ha behov av skydd, men som ändå skulle drabbas alltför hårt av en utvisning, kunna få uppehållstillstånd enligt paragrafen om ”synnerligen ömmande omständigheter”. De omständigheter som nämns i paragrafen och som beslutsfattaren ska ta hänsyn till är personens anpassning till Sverige, hälsotillstånd och situationen i hemlandet.
   Vi använder i den här skriften ordet utvisning i dess vardagliga bemärkelse, det vill säga att en person tvingas lämna Sverige efter myndighetsbeslut, med eller utan tvångsingripande. I juridisk språkbruk är det själva beslutet om att lämna landet som kallas utvisning (eller avvisning, om det är ett snabbt beslut inom tre månader). När resan väl sker heter det med juridiskt språkbruk avlägsnade, eller verkställighet – dvs verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslutet.
 
Men sådana omständigheter brukar ändå inte räcka och det är få personer som får uppehållstillstånd på grund av ömmande omständigheter. Ordet "synnerligen" betyder i juridiskt språk att något ska tillämpas bara i extrema undantagsfall.

För barn kommer paragrafen att ändras till att handla om ”särskilt" ömmande omständigheter från den 1 juli 2014. Detta väntas innebära en mildare bedömning. FARR och många andra organisationer anser att ändringen borde göras även för vuxna.

Hälsotillstånd

När det gäller hälsotillstånd är reglerna mycket hårda. För det första måste den asylsökande lida av en livshotande sjukdom. Men det räcker inte. Om det finns vård i den sökandes hemland ska personen ändå utvisas, enligt lagstiftningen. Ifall vården är tillgänglig för den berörda personen i praktiken har ingen betydelse för de svenska myndigheternas bedömning. Det innebär att ingen hänsyn tas till om personen har råd med den vård som behövs, om hen riskerar att nekas tillgång till vård på grund av diskriminering, om hen inte har möjlighet att resa långt inom hemlandet för att komma till vården eller om den vård som finns i hemlandet är betydligt sämre än i Sverige. Den sökande måste dessutom kunna visa att tillståndet kan förbättras genom behandling i Sverige. Detta leder till att människor som är döende i obotliga sjukdomar ändå kan utvisas enligt lagen.

För barn behöver en sjukdom inte vara direkt livshotande för att uppehållstillstånd ska beviljas. Det kan i enstaka fall räcka att barnets riskerar att skadas allvarligt i sin psykosociala utveckling. Men även för barn krävs att det inte alls ska finnas vård i hemlandet för sjukdomen och att barnets tillstånd förbättras genom behandling i Sverige. Det har flera gånger väckt stor och rättmätig vrede när barn med svåra sjukdomar eller funktionsnedsättningar utvisas trots att det är känt att de går ett svårt öde till mötes utan tillgång till hjälpmedel.

Det är också viktigt att om människor har traumatiserats av upplevelser i hemlandet ska detta vägas in i bedömningen av skyddsbehov (som nämnts ovan i avsnittet om asylrätt). Såväl barn som vuxna måste kunna få uppehållstillstånd av ömmande omständigheter om de har eller riskerar att utveckla ett svårt sjukdomstillstånd på grund av traumat, eventuellt i kombination med bakomliggande orsaker. Barn i den situationen behöver rehabiliteras i trygghet, utan rädsla för utvisning.

Det blev skandal för några år sedan när det avslöjades att barn i livshotande apatiskt tillstånd kunde bäras ut från Sverige på bår. Det är än mer skandalöst att det fortfarande idag förekommer att barn och kvinnor som utvecklat uppgivenhetssyndrom utvisas, liksom att traumatiserade patienter hämtas av polis från en psykiatrisk mottagning direkt till utvisning.

Anknytning till Sverige

Möjligheten att ge uppehållstillstånd på grund av stark anknytning till Sverige är också alltför begränsad. Den sökande kan ha vistats i Sverige i många år utan att Migrationsverket eller domstolarna anser att hen har fått en tillräcklig anknytning till Sverige för att få uppehållstillstånd av den anledningen. För vuxna anses anknytning till Sverige vanligen bara uppstå om personen har arbetat eller studerat i Sverige under tiden här, trots att de flesta asylsökande inte har rätt att göra det. Vistelse utan uppehållstillstånd räknas inte in, vilket får oproportionerliga konsekvenser eftersom anknytningen ändå kan ha blivit stark, genom kontakterna med anhöriga och bekanta, församling, frivilligarbete etc.

En situation som har fått en del uppmärksamhet i media är när en person vars hela familj är bosatt i Sverige utvisas till hemlandet trots att hen inte har någon familj kvar där. Tidigare fanns en bestämmelse om ”sista länken” i utlänningslagen. Bestämmelsen innebar att äldre personer vars vuxna barn var bosatta i Sverige kunde få uppehållstillstånd i Sverige. Den regeln borde återinföras och utvidgas, vilket vi återkommer till i avsnittet om familjeåterförening. FARR anser att beslutsfattarna redan nu borde använda bestämmelsen om ömmande omständigheter för att undvika inhumana utvisningar av till exempel barn som just fyllt 18 eller en åldring som inte kan klara sig själv i hemlandet.

Andra omständigheter som bör vägas in i bedömningen

Om en person har skyddsskäl ska hen givetvis beviljas uppehållstillstånd av den anledningen. Men det kan finnas omständigheter i hemlandet som i sig inte är tillräckligt starka för att bedömas som skyddsskäl men som ändå bör vägas in i en samlad bedömning av ömmande omständigheter. Detta görs vanligen inte idag, vilket betyder att en person kan utvisas med motivering att anknytningen i hemlandet är starkare än anknytningen till Sverige, trots att personens "anknytning" i hemlandet präglats av trakasserier eller isolering.

Bedömningen av ömmande omständigheter bör också innefatta om det är rimligt att utvisa en person till ett visst land. Det borde inte förekomma att en person som helt saknar socialt nätverk utvisas till ett område där nätverket är nödvändigt, eller en person utvisas till ett land där hen inte har bott därför att hen är uppvuxen på flykt. Det är inte heller rimligt att utvisa någon som lider av så svår psykisk eller fysisk ohälsa att hen har svårt att ta hand om sig själv.

Barn som är omhändertagna enligt LVU, därför att deras föräldrar eller vårdnadshavare inte kan ta hand om dem, bör självfallet inte heller kunna utvisas tillsammans med de föräldrar som bedömts olämpliga. Detta borde anses vara en ömmande omständighet. FARR välkomnar om lagändringen 2014 leder till att barnets bästa får bli avgörande i sådana situationer, och om större hänsyn kommer att tas till barns vistelsetid i Sverige och hälsotillstånd.

FARR:s krav rörande ömmande omständigheter


Det är svårt att förstå vilka omständigheter som är tillräckligt ömmande när dödssjuka utvisas till länder där de inte har tillgång till vård, när barn och vuxna som skapat sig ett liv i Sverige under många års tid skickas ut ur landet, när personer tvingas lämna Sverige trots att deras enda familj lever här och när personer som inte kommer att kunna utvisas ändå får avslag. Sverige berömmer sig för att ha en human flyktingpolitik. För att detta ska bli sant krävs att mänsklig hänsyn tas i de enskilda fallen, inte bara i de stora orden.

Aktuella åtgärder

  • ”Synnerligen” ska ersättas med ”särskilt” ömmande omständigheter i lagen, både för barn och vuxna. Följande punkter ska inkluderas i detta.
  • Vid bedömning av ärenden gällande vård och hälsa ska bedömningen av vård i hemlandet avse vilken vård personen i praktiken får tillgång till.
  • Vid bedömning av anknytning till Sverige ska den reella vistelsetiden och anknytningen bedömas oavsett om personen har haft tillstånd att vistas i Sverige.
  • Vid ny ansökan efter att ett utvisningsbeslut preskriberas ska huvudregeln vara att uppehållstillstånd beviljas.
  • Barn över två år ska anses ha fått en stark anknytning till Sverige efter ett års vistelse.
  • Avgöranden om ömmande omständigheter ska innefatta en bedömning av om det är rimligt att en person utvisas. Till rimlighetsbedömningen hör sådant som svår psykisk eller fysisk ohälsa, oförmåga att ta hand om sig själv, minimala möjligheter att försörja sig vid ett återvändande, eller att personen saknar familj eller socialt nätverk i ett område där detta är nödvändigt.
  • Barn ska inte utvisas tillsammans med, eller till, föräldrar som har bedömts olämpliga eller oförmögna att ta hand om barnet.
  • Omständigheter i hemlandet som diskriminering och social utstötning ska kunna vägas in bland ömmande omständigheter, när de inte når upp till att bedömas som skyddsbehov.

Till innehållsförteckning               Till pdf-fil

Du behövs!

Du behövs i FARR:s verksamhet!

Alla asylkommittéer, flyktinggrupper och andra föreningar som på olika sätt organiserar eller stödjer asylsökande eller papperslösa är välkomna att bli medlemmar i FARR. Som medlemsgrupp får ni del av utskick och diskussion grupperna emellan, ni kan utnyttja FARR:s studiematerial och seminarier och ni kan påverka vilken politik FARR ska driva gentemot politiker och beslutsfattare. Nätverkets främsta uppgift är att dela våra gemensamma kunskaper.

Du som själv är berörd som asylsökande eller papperslös, eller för att du arbetar med dessa frågor i ditt yrke eller engagerar dig på egen hand, är också mycket välkommen som medlem. Genom FARR kan du få stöd och information och kontakt med andra inom rörelsen. Ditt medlemskap är viktigt för oss. Alla FARR:s kunskaper bygger på medlemmarnas erfarenheter.

orange knapp

Medlemssidor

Här kan du logga in för att...

- bläddra i artikelarkivet
- fråga eller tipsa
- göra inlägg
- se interna dokument

Sidorna är avsedda för FARR-medlemmar.

Logga in

Kontakta oss

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391, 101 27  STOCKHOLM

Postgiro 520890-5