rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMAKTUELLT & PRESSNotiserEU:s avtal med Turkiet - rapport från Grekland

EU:s avtal med Turkiet - rapport från Grekland

IMG 3213I Sverige diskuteras om det kommer tillräckligt få flyktingar, eller om "vi" fortfarande behöver andrum. Samtidigt, i Grekland: 53.000 människor är fast, väntar på en osäker omlokalisering, i tillfälliga läger i hamnstäder, vid gränserna eller inlåsta i förvar. De nyanlända efter den 19 mars hålls fängslade på öarna i väntan på en snabb "asylprocedur" som förväntas sluta med deportation till Turkiet för de flesta. I Turkiet, som nu genom EU:s avtal deklareras både som säkert första asylland och som säkert tredje land, får de flesta asylsökande fortfarande klara sig på egen hand. Nyanlända deporteras till grannländerna - Turkiet är inte något säkert land enligt samstämmiga rapporter.

FARR:s Annette Rosengren rapporterar direkt från Grekland om avtalet och konsekvenserna. 

Bilden: Zahra Sharif, 8 år, från Kabul. Är här med föräldrarna och fyra syskon, just nu strandsatta i Pireus' hamnområde.

Vad står det i avtalet?

I korthet innebär avtalet följande: Alla irreguljära migranter som har kommit till de grekiska öarna från Turkiet från 20 mars 2016 och framåt ska skickas tillbaka till Turkiet om de inte har rätt till internationellt skydd. Detsamma gäller asylsökande som visar sig inte ha rätt till skydd i Grekland. För varje syrier som skickas tillbaka ska en annan syrier omlokaliseras till EU. För detta ska EU betala 3 plus 3 miljarder euro till Turkiet, slopa visumkrav för turkiska medborgare, påskynda processen för att Turkiet ska bli medlem i EU m.m. Pengarna ska användas för att förbättra syriers situation i Turkiet med mat, tak över huvudet, utbildning och sjukvård.

Vad innebär detta för dem som söker asyl i Grekland? Alla ska få sina ansökningar behandlade individuellt och med individuella intervjuer och med rätt att överklaga. Men Grekland har rätt att svara att de sökandes skyddsbehov är ogrundade för att Turkiet är första land och de redan har skydd eller tillräckligt skydd i Turkiet (relaterat till art. 35 i Asylprocedurdirektivet). Grekland kan också bedöma skyddsbehovet som ogrundat för att de kommer från ett säkert tredje land, Turkiet, som garanterar effektiv tillgång till skydd för tillbakaskickade personer (art. 38 i direktivet). Särskild uppmärksamhet ska riktas till speciellt utsatta personer, i synnerhet minderåriga ensamkommande, vars ärende ska avgöas med hänsyn till barnets bästa. De som har familjemedlemmar i ett annat EU-land undantas också; för dem ska Dublinreglerna gälla.

Alla sökande har rätt att överklaga beslutet och har de inte redan fått internationellt skydd i Turkiet har de rätt att invänta överklagningsbeslutet i Grekland. Har de fått flyktingförklaring eller har tillräckligt skydd (sufficient protection) i Turkiet finns möjlighet att ansöka om att (alltså inte rätt att) få invänta överklagandebeslutet i Grekland. Irreguljära migranter ska hållas i låsta mottagnings center på de grekiska öarna (i enlighet med EU:s återvändardirektiv). Asylsökande ska bo i öppna mottagningscenter på öarna.

De som söker asyl ska ha sina ansökningar behandlade med avsikten att de ska återvända till Turkiet omedelbart om deras asylskäl bedöms ogrundade.  För att genomföra innebörden i avtalet ska Grekland få omfattande hjälp från de andra EU-länderna med sakkunniga och tolkar och med Frontexpersonal för att klara tillbakaskickandet till Turkiet.

Detta  är sammanfattat från EU-kommissionens faktablad utfärdat 19 mars 2016. Här står också att för dem som anlänt före 20 mars ska EU-länderna snabba på med omflyttningen till andra EU-länder samt snabbt ge humanitär hjälp till Grekland. Före april månads utgång ska 6 000 omflyttningar ha genomförts, till mitten av maj åtminstone 20 000.

Hur går det till?

Den 19 mars tömdes mottagningslägren på öarna i Egeiska havet och människorna skeppades över till fastlandet. Några månader tidigare hade dessa ankomstläger på Lesbos, Chios, Samos och Leros gjorts om till ” hotspots”, på Kos byggdes ett nytt. Från och med 20 mars är lägren låsta förvar inhägnade med taggtråd. De som har kommit fr o m 20 mars hålls instängda här, även om en del har lyckats ta sig ut. Protesterna och kritiken har varit omfattande. Nu skickas ingen vidare till fastlandet, vilket har varit regeln före 20 mars.

Lägren på öarna sköts av armén och polisen, inte längre av NGO:s, lokalbefolkning och volontärer. UNHCR, Läkare utan gränser och andra NGO:s har lämnat lägren i protest. Lägren har blivit överbefolkade och flyktingar har protesterat mot för lite mat, sanitära brister och svårigheter att få sjukvård och juridisk hjälp. Amnesty har levererat omfattande kritik för bl.a. bristande sjukvård och för att särskilt utsatta flyktingar inte uppmärksammas, som gravida och sjuka. Amnesty har också påpekat att Turkiet inte är ett säkert land.

Tillräckligt skydd i Turkiet?

Representanter för turkiska MR-organisationer beskrev vid ett möte i Aten i slutet av mars innebörden i det internationella skydd som Turkiet ger och som EU menar är tillräckligt. Turkiet har inte undertecknat Genèvekonventionens tilläggsprotokoll från 1967 och i princip är det bara européer och medborgare i några andra länder som kan få flyktingförklaring och permanent skydd. Nästan alla av dagens flyktingar i Turkiet, som har internationellt skydd, har tillfälligt skydd. Flyktingar från Syrien (inklusive palestinier och andra flyktingar bosatta i Syrien) får generellt skydd, men tillfälligt. Tillfälligt skydd upphör när regeringen så beslutar. Flyktingar från andra länder, t ex från Irak, Afghanistan och Iran får beslut om eventuellt tillfälligt skydd efter individuella prövningar. Många förblir skyddssökande länge i väntan på beslut. Andra är papperslösa och söker inte.

Turkiet deporterar flyktingar men formellt kanske mest i form av riggat frivilligt återvändande, där personen desperat skrivit under efter att ha varit inspärrad i förvar utan att veta sina rättigheter. Det finns många belägg för att Turkiet har skickat tillbaka flyktingar till grannländerna, även syrier. Fler förvar är under byggnad.

Sedan 2014 har Turkiet en asyllag, som ser ganska bra ut på pappret, men som är mycket dåligt implementerad. Enligt lagen kan ingen hållas i förvar mer än 12 månader, men många förvarstagna känner inte till det.

Turkiet har många brister i skyddet till flyktingar. Syrier är prioriterade och får ganska snabbt tillfälliga uppehållstillstånd. De flyktingläger som finns är bara för syrier. Men de flesta syrier bor inte i flyktingläger utan är som andra flyktingar spridda över landet och måste klara sig själva. Det finns restriktioner om i vilka orter flyktingar får bo och reglerna kring detta är på väg att skärpas så att det blir svårt att förflytta sig. Även om många har arbetstillstånd så försörjer sig de flesta flyktingar i Turkiet på den svarta arbetsmarknaden till så låga löner att också barnen måste arbeta. De flesta flyktingbarn går därför inte i skola även om de har rätt till skola. Enligt lagen har alla med uppehållstillstånd rätt till sjukvård och till skola för barnen. Men i praktiken brister det.

Det finns alltså många skäl till att inte se Turkiet som ett säkert land för flyktingar. Det finns också skäl att ifrågasätta att flyktingar i Turkiet har tillräckligt skydd eftersom skydd innefattar att kunna leva värdigt. De turkiska aktivisterna tog också upp de afghanska flyktingarnas utsatthet och att EU-pengarna till Turkiet bara ska hjälpa flyktingar från Syrien.

Situationen i Grekland

Den 1 april tog det grekiska parlamentet en lag som i princip bekräftar innehållet i avtalet. Lagen hade skickats ut som proposition dagen innan! Snabbehandlingen av asylansökningarna på öarna ska klaras på en vecka plus ytterligare en vecka i överklagandefasen. Jurister i olika organisationer har protesterat och menar att snabbprocedurerna inte blir rättssäkra. För att klara arbetet ska Asylservice förstärkas regionalt på fastlandet och på öarna. För detta inväntar man experterna, som EU-länderna och EASO (EU:s asylbyrå) ska bidra med. När detta skrivs har den regionala asylservicen inte kommit i gång.
Mycket är oklart och avtalet är djupt ifrågasatt. Den mesta kritiken handlar om rättssäkerheten, att Turkiet inte är ett säkert land och förhållandena i lägren.

Sedan 4 april har en handfull gruppdeportationer till Turkiet ägt rum. Totalt rör det sig om hundratals deporterade men än så länge inte tusentals. Alla deporterade har beskrivits som irreguljära, inte asylsökande, migranter. De är från Pakistan, Bangladesh, Algeriet, Marocko och två från Afghanistan. Efter det har de flesta i förvaren på öarna sökt asyl trots att de egentligen inte vill stanna i Grekland.

På fastlandet finns c:a 53 000 flyktingar, som kommit före 20 mars - c:a 1/3 i Aten-Pireus-Attiki-området och c:a 2/3 i norra Grekland. I ett ministeruttalande framgår att man räknar med att 20.000 flyktingar kommer bli kvar i Grekland. Förmodligen menas att drygt 30.000 kommer att omlokaliseras till övriga EU-länder. De som omfattas av den överenskommelsen från 2015 är syrier, irakier, eritreaner, medborgare i Centralafrikanska republiken, Jemen, Swaziland och Bahrain samt statslösa som tidigare har levt i respektive länder. Afghaner, som är den näst största flyktinggruppen i Grekland, omfattas inte av omlokaliseringen.

Mycket är oklart här också. Ett av problemen i Aten-området är dessutom svårigheten att lämna in en asylansökan eftersom Asylservice-enheten är så underbemannad att de bara tar emot ansökningar via Skype och att det inte går att komma fram på telefonlinjen. Så har det varit sedan försommaren 2015. Sedan dess har de som bestämt sig för att söka asyl i Grekland blivit så många fler, när gränserna i norr stängdes och flyktingar inser att söker de inte asyl blir de troligen internerade som illegala immigranter. Den typen av förvaringsläger finns fortfarande, trots att den Syrizaledda regeringen helst ville avskaffa förvaren för ett år sedan. Antalet internerade ökar, enligt rapport från juristorganisationen Aitima.

När detta skrivs finns omkring 11 000 flyktingar i Idomeni uppe vid den nu låsta gränsen till Makedonien. Av och till går rykten att gränsen ska öppnas, och hoppet gör att människor håller sig kvar. Förhållandena är gräsliga och flyktingar har protesterat mot situationen, gränsbarriärerna och den makedonska polisen på andra sidan barriärerna. En dag i mitten av april svarade den polisen med tårgas och gummikulor, varefter Läkare utan gränser behandlade flera hundra skadade. Tack vare hjälporganisationer och volontärer finns det mat, tält, filtar, duschar och sjukvård.

Det troliga är att lägret successivt kommer att tömmas och att människorna här till slut accepterar att flytta till de officiella flyktingläger som har inrättats i norra Grekland de senaste månaderna. Än så länge har regeringen inte använt våld för att få bort människorna, och sagt sig vara stolt över att inte använda våld till skillnad mot polisen i FYROM (FYROM är Greklands officiella namn på nationen Makedonien). De officiella lägren är i allmänhet gamla arméförläggningar, och situationen där är inte den bästa. Men lägren är öppna, de är inte låsta förvar. Många ligger långt från större samhällen. De sköts oftast av armén.  Med undantag för de 11 000 som är kvar i Idomeni så finns flyktingarna i norra Grekland i framför allt dessa läger. De flesta ligger i grekiska Makedonien.

Andra flyktingar finns i spridda läger i främst Aten-regionen, landskapet heter Attiki, och i Pireus hamn. Lägren är omgjorda arméförläggningar men också skolor, turistanläggningar, idrottsanläggningar och en del hotell. Standarden varierar. I Pireus hamn finns än så länge när detta skrivs närmare 4 000 flyktingar kvar. De bor i små tält och inomhus i magasin och avgångs/ankomsthallar för båttrafiken och får mat, kläder, hygienartiklar etc av otaliga volontärer, föreningar, organisationer, kyrkor och företag. Myndigheterna försöker få dem att lämna hamnen och låta sig bussas till olika officiella läger. Vid ankomsten har en del vägrat att lämna bussarna och tagit sig tillbaka till Pireus. Nu har regeringen sagt att hamnen måste tömmas till påsk – med tanke på turismen och båttrafiken till öarna – och flyttar inte människorna så måste avflyttningen ske med tvång. Den grekiska påsken infaller i år dagarna kring 1 maj.

IMG 3189Bilden: Familjen Amiri från Kandaha, tillfälligt boende i Pireus.

När jag besökte hamnen i Pireus i slutet av mars mötte jag bristen på information. Människor hoppades att gränsen skulle öppnas, visste inte hur länge de skulle vara här, om hur och varför man skulle söka asyl – ingen ville ju vara kvar i Grekland – och om enda möjligheten att resa vidare nu var med smugglare. Familjer och ensamkommande bodde i små tält och inne i den stora ankomsthallen. I hallen levde alla utsatta för allas blickar. Det fanns inga avbalkningar och kvinnor berättade att de bytte kläder under filtar. Det fanns inget varmvatten. Det förekom mycket bråk, bl.a. vid väggen där man kunde ladda sina telefoner.

Bristen på information, ensamma kvinnors utsatthet samt de omfattande bråken har kommit fram i många rapporteringar från hamnen i Pireus. Regeringen har också kritiserats för statens brist på närvaro både här och uppe i Idomeni. En av förklaringarna till det, har det sagts mig, är brist på personal och de ekonomiska åtstramningskraven på Grekland som bl.a. innebär att antalet offentliganställda inte får öka – staten får alltså inte anställa mer folk även om den vill.

(För möjligheten att följa det som händer i Grekland tackar jag UNHCR Greece´ utförliga Press Review  som kommer nästan dagligen, Action2-I mailing list, Ecres veckobulletin, egna personkontakter m.m.)

Annette Rosengren

 

Länkar till andra källor

EU-kommissionens faktablad om avtalet mellan EU och Turkiet

Läkare Utan Gränser: Vi vägrar att bli del av ett omänskligt system

UNHCR: Legal considerations on the return of asylum-seekers and refugees from Greece to Turkey

Amnesty om att Turkiet inte är ett säkert land

Information från Refugee Solidarity Network om asyllagarna i Turkiet mm

Information från AIDA om Greklands nya asyllag

ECRE-nätverket om avtalet

Human Rights Watch: Humanitarian Crisis at Athens Port

Human Rights Watch: Greece/Macedonia: Asylum Seekers Trapped at Border

Human Rights Watch 16 april: Asylum seekers locked up - Wretched conditions for people in need (situationen på öarna)

Ny Amnesty-rapport 18 april: Trapped in Greece

 

orange knapp

Viktigt!

Kontakt

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391,
101 27  STOCKHOLM

Medlemssidor

Medlemssidorna är just nu stängda på grund av resursbrist. Vi hoppas kunna öppna ett nytt medlemsforum på en annan plattform.

Stöd FARR!

  

SWISH

123 327 8983

Postgiro 520890-5