rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMAKTUELLT & PRESSNotiserFrankrike ett bra val?

Frankrike ett bra val?

IMG 4493 1024x768"Frankrike har en annan syn på säkerheten i Afghanistan än Sverige, och använder sig inte av alternativet internflykt. 2017 fick 83 procent av alla från Afghanistan uppehållstillstånd. De flesta har bedömts som alternativt skyddssökande och får 1-årigt uppehållstillstånd, som sedan förlängs. Dessutom försvinner ofta Dublin för de unga från Sverige." Det berättar Annette Rosengren i ett reportage från Paris, där ungdomar som fått avslag på asylansökan i Sverige bor i tält och hoppas på en ny chans.

Foto Annette Rosengren

Artikeln fortsätter nedanför faktarutan.

DUBLIN-FAKTA. Om en person som påbörjat en asylansökan eller fått avslag i Sverige försöker söka asyl i ett annat EU-land så ska personen skickas tillbaka till Sverige. Principen är att bara ett land har ansvaret och den asylsökande kan inte välja ett nytt. Detta står i Dublinförordningen, som antagits av EU-länderna plus Norge, Island och Schweiz. Det går till så att fingeravtryck tas vid asylansökan och jämförs med EU:s fingeravtrycks-register. Blir det träff så har det andra landet två månader på sig att skicka begäran till det förra landet om att ta tillbaka personen. Fingeravtrycken från en asylansökan sparas i tio år i EU:s gemensamma register. Därför hjälper det inte att vänta med att söka asyl i det andra landet.

Om ett land har fattat beslut om överföring till Sverige men inte lyckas genomföra det beslutet inom sex månader efter att Sverige accepterat överföringen, så försvinner Sveriges ansvar och personen kan få söka asyl i det nya landet. Detta är ovanligt i de flesta länder eftersom personen grips av polisen innan det gått sex månader. Den som skickas tillbaka till Sverige med polis och har ett slutligt avslag hamnar i förvar här. Om personen håller sig undan och lever papperslös i det andra landet kanske den klarar sig, men om det beror på personens eget agerande att överföringen inte genomförs så tar det 18 månader innan Sveriges ansvar försvinner.

Varför är det då så många som fått en ny chans att söka asyl just i Frankrike, som Annette Rosengren berättar om i artikeln? Det beror på flera saker. För det första tillämpas inte Dublinreglerna strikt i Frankrike. Det är vanligt att inget beslut fattas om överföring. Skälet kan vara fel i utrustningen för fingeravtryck, att personen bedöms som minderårig eller andra överväganden. Det finns även domstolsavgöranden i Frankrike om att överföring inte ska ske i vissa fall då någon enligt fransk praxis inte skulle ha utvisats till Afghanistan. Dessutom tycks Frankrike perodivis haft svårt att hålla tidsgränsen för att skicka begäran om återtagande till Sverige.

Praxis är olika på olika migrationskontor i Frankrike och det finns ingen garanti för att slippa ett Dublinbeslut. Det är fortfarande så att människor skickas tillbaka från Frankrike och hamnar i förvar i Sverige. Men de som fått sådana beslut och håller sig kvar i Frankrike behöver ofta inte vänta 18 månader, utan blir insläppta i asylproceduren efter kortare tid. Många har ingenstans att bo i början när de söker asyl i Frankrike och de franska myndigheterna tycks inte lägga ner så stor kraft på att registrera vilka som ska betraktas som avvikna.

VARNING: En förutsättning för att omfattas av de kommande gymnasiereglerna är att befinna sig i Sverige när man ansöker. Enligt förslaget måste ansökan göras mellan 1 juli och 30 september.

Annette Rosengren fortsätter:

Efter nio dagar i Paris bland ensamkommande afghanska unga män från Sverige kan jag konstatera att de flesta verkar bli kvar i Frankrike. De längtar efter Sverige och saknar vänner och kompisar, det är som att de har förlorat ett hemland igen, och de tycker franskan är svår. ”När man inte har sin familj så blir kompisarna som en familj. Först lämnade vi familjen, och nu måste vi lämna kompisarna.”

(...)

Första tiden är kämpig. De bor i tillfälliga, vilda tältläger, ibland under viadukter för att ha skydd för regn. Lägren nås från metrostationerna Jaurès, Porte de la Chapelle och Porte de la Villette. Jaurès är mer centralt än de andra två. I tälten bor nyanlända såväl som de med Dublin, som väntar ut 18 månader. Många är från Afghanistan, ännu fler är från afrikanska länder. I tälten i Porte de la Villette finns också barnfamiljer från Sudan. Det var sorgligt lätt i Jaurès och Porte de la Chapelle att hitta unga afghaner som varit två-tre år i Sverige och som talar bra svenska, ofta mycket bra svenska. De borde få leva i Sverige.

Mer än tiotalet av alla jag träffade under dagarna i Paris kring månadsskiftet april-maj hade anlänt från Sverige för bara några dagar sedan, och i kyrkan första veckan i maj finns många nya ansikten.

I väntan på att få registrera sig som asylsökande och lämna fingeravtryck finns inget ordnat boende. De hänvisas till gatan. Systemet är sådant åtminstone i Paris dit de flesta nyanlända kommer. Kritiken har varit omfattande sedan de som bor på gatan har blivit så många fler efter 2015 och efter att det stora vilda lägret i Calais stängdes. Men att som flykting bo på gatan i Paris är inte något nytt, vänner till mig har berättat om samma erfarenheter när de har sökt asyl för ett par år sedan såväl som för tio år sedan.

Registreringen sköts av prefecturen (polisen) med samarbetspartners. En del hade köat i flera dygn på gatan utanför 127 Boulevard de la Villette nära Jaurès metrostation för att boka en tid till att lämna fingeravtryck hos polisen på en annan adress, och med detta även få den formella rätten till ett boende. Vilket inte innebar bostad med en gång. En kväll och en tidig morgon hittade jag i en kö på kanske sextio personer lätt ett tiotal svenskafghaner, som kommit för några dagar sedan.

Först när frågan om Dublin har klarats av eller haft sin tid får man rätt att komma in i själva asylprocessen. Man registreras som ”normal”. Med detta förs ens ärende över från polisen till asylmyndigheten OFPRA (French Office for the Protection of Refugees and Stateless Persons).

Detta är ett utdrag. Läs hela artikeln här om livet i tältlägren, stödet från kyrkan och asylpraxis i Frankrike. Annette Rosengren är etnolog och författare och även styrelseledamot i FARR. Läs mer om situationen för asylsökande i Grekland och om EU-Turkiet-avtalet i Annette Rosengrens blogg Vårt Europa.

Bilderna nedan: I närheten av Porte de la Chapelle, torkning efter två dagars regn och kyla. Jacob äter pizza som husmor i Svenska Kyrkan lagat.

IMG 4411 1024x768IMG 4449 1024x768

orange knapp

Viktigt!

Medlemssidor

Här kan du logga in för att...

- bläddra i artikelarkivet
- fråga eller tipsa
- göra inlägg
- se interna dokument

Sidorna är avsedda för FARR-medlemmar.

Logga in

Stöd FARR!

swish transp

Kontakta oss

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391, 101 27  STOCKHOLM

Postgiro 520890-5