Nu fyller vi riksdagen!

Den 18 juni kommer riksdagen att rösta om en förlängning av Lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Röstningen föregås av en riksdagsdebatt. Yrkes- och volontärnätverket #vistårinteut har i samband med debatten och omröstningen lagt ut följande event på Facebook där de bland annat skriver: "När våra folkvalda riksdagsledamöter ska debattera och besluta om att förlänga den tillfälliga begränsningslagen är det åter dags att vi visar vår kraft. Vi visar att vi är många som tycker att det finns plats för medmänsklighet och humanitet i Sverige. Vi fyller läktarna 18:e juni!

Kl 8:00 börjar debatten och förlängning av tillfälliga lagen står som sjunde av tio ämnen som ska debatteras. 
Kl 15:30 börjar omröstningarna och där är tillfälliga lagen nr 17 av 20 beslut som ska klubbas.
Säkerhetskontroll och mycket folk kan göra att det blir kö vid ingången. 
En tiokrona för att låsa in väska och ytterkläder behövs också (deposition - du får den tillbaka när du hämtar dina saker ur skåpet)."

FARR sympatiserar med eventet eftersom vi inte anser att en förlängning av den tillfälliga begränsningslagen är acceptabel. I FARR:s remissvar beskriver vi att det är "stötande att förlängning föreslås utan analys av sådant som lagens allvarliga konsekvenser för barn, diskriminering av utsatta grupper samt det oklara förhållandet till Sveriges internationella åtaganden". Vi menar att om lagen förlängs bör permanenta uppehållstillstånd snarast återiföras som huvudregel för flyktingar och alternativt skyddsbehövande samt för barn. Reglerna bör ändras så att permanent uppehållstillstånd kan ges vid förlängning efter tre år. Paragrafen i lagen som inskränker möjligheten till uppehållstillstånd på grund av ömmande omständigheter bör tas bort. 

 

Flyktingpolitiska konsekvenser

Lagstiftarens motiv för den tillfälliga lagen är behovet av att hålla nere människors möjlighet/vilja att söka sig till Sverige för internationellt skydd. Regeringen hänvisar till att mottagandet fortfarande är ansträngt och att antalet asylsökande till EU kan komma att öka. Regeringen är samtidigt öppen med att förslagets främsta motiv är att “bjuda under” eller ner till samma nivå som övriga EU-stater för att göra Sverige sämre med avseende på rättigheter för asylsökande.

(…) Sverige införde gränskontroller och för en lång period även ID-kontroller - ett nytt slags transportöransvar - för att hålla asylsökande borta. Detta ledde inte till att andra EU-länder tog ett större ansvar utan blev en del i ett "race to the bottom".

Regeringen vill nu att Sverige fortsätter detta race till synes utan avvägning gentemot humanitära och flyktingrättsliga konsekvenser. Om asylsökande genom inhumana regler avskräcks från att komma till Sverige så kommer andra EU-länder att ta ett större ansvar, enligt regeringens mening. Men detta har hittills inte inträffat. Ingen forskning finns som talar för att ökade restriktioner i ett land skulle leda till att andra länder blir mer generösa.

Att slå mot de mest utsatta och skapa ett system som gynnar de starkaste minskar inte i sig antalet asylsökande. Det kan bara förstås som avsett att avskräcka, att göra mottagandet inhumant. Det kan också beskrivas som psykologisk krigföring mot asylsökande och anhöriga som väntar på beslut.

Att medvetet lägga sig på en miniminivå för att följa internationella åtaganden och låta domstolar avgöra var smärtgränsen går är inte ett korrekt sätt att uppfylla åtagandena. Staterna har en skyldighet att tolka internationella överenskommelser lojalt, med överenskommelsernas syfte och ändamål i åtanke.

Även om det huvudsakliga motståndet mot att förlänga lagens giltighet grundar sig i omsorg om de enskilda som drabbas, måste det också beskrivas som sorgligt om Sverige inte längre bemödar sig om att framstå som en tydlig och stolt försvarare av mänskliga rättigheter.

Det är lätt att dela regeringens åsikt att fler länder i EU borde ställa upp mer, men det kommer inte att ske genom att Sverige sänder ut signalen att flyktingmottagande är en stor belastning. Med tanke på hur EU-länderna nu tenderar att förstärka murarna och sälja ut asylrätten till livsfarliga mottagare som Libyen borde Sverige förstärka sin röst som försvarare av asylrätten, också genom att gå i spetsen för ett anständigt mottagande på hemmaplan.

Det är trots allt inte Sverige som hotas av en katastrof, utan människorna i flyktländerna och i grannländernas flyktingläger. Därför och av alla de skäl som framförts ovan bör den tillfälliga lagen inte förlängas.