rutor 2018 februari
Länk till FARR:s policydokument Länk till FARR:s tidning Artikel 14 Länk till nyhetsbrevet Asylnytt Länk till FARR:s Goda Råd Länk till EU-material
HEMLAG & PRAXISAktuelltUNHCR om läget i Afghanistan

UNHCR om läget i Afghanistan

FN:s flyktingorgan UNHCR kom i september med uppdaterade riktlinjer rörande asylsökande från Afghanistan. Migrationsverket meddelade strax därefter i en rättslig kommentar att verkets ställningstagande om Afghanistan inte behöver uppdateras med anledning av UNHCR:s riktlinjer. FARR anser ändå att det kan vara av intresse i asylärenden att analysera UNHCR:s riktlinjer och undersöka vad som sägs rörande säkerhetsläget och olika utsatta grupper.

Följande analys utgör en jämförelse mellan UNHCR:s riktlinjer 2016 och 2018 och riktlinjerna från EU:s asylbyrå: EASO Country Guidelines for Afghanistan juni 2018. Vi ger även synpunkter på Migrationsverkets rättsliga kommentar från den 17 september 2018. Vi tackar Anna Lindberg, tidigare föreståndare för Sydasienstudier på Lunds universitet (SASNET, the South Asian Studies Network), för större delen av texten.

 Se även: "Att tänka på för asylsökande från Afghanistan"

 

Inledning

UNHCR:s riktlinjer, Eligibility Guidelines (EG), utfärdas för att hjälpa beslutsfattare, regeringar och privata organisationer att bedöma asylsökandes skyddsbehov. Den 30:e augusti 2018 gavs nya riktlinjer ut beträffande Afghanistan, som ersatte de tidigare riktlinjerna som publicerades i april 2016.

Migrationsverket använder sig till viss del av UNHCR:s riktlinjer, men använder även en mängd andra källor när de ska bedöma säkerheten i ett land då det gäller skyddsbehov för asylsökande och möjligheten till internflykt.

I juni 2018 publicerades för första gången en s.k. Country Guidance av European Asylum Support Office (EASO), EU:s asylbyrå.  Detta första styrdokument från asylbyrån analyserar Afghanistan. Syftet med den är att assistera beslutsfattare inom EU att avgöra när individer kvalificerar för internationellt skydd och hur internflykt ska bedömas. Tanken är att medlemsländerna ska ha likartad praxis vid asylbedömningar, varför man kan anta att Migrationsverket prioriterar EASO:s riktlinjer framför andra bedömningar. För ombud till asylsökande är det viktigt att känna till innehållet i dessa rapporter, för att bättre kunna argumentera gentemot Migrationsverket.

 

Skillnader och likheter mellan UNHCR:s riktlinjer 2018 och 2016

Riktlinjerna från 2018 inleder med en sammanfattning (I) som följs av en allmän översikt av situationen i Afghanistan (II). Därefter behandlas de 15 olika s.k. riskprofilerna som UNHCR har identifierat utifrån begreppen flyktingstatus, alternativt skyddsbehov och internflykt (III).

Riktlinjerna skiljer sig på ett par punkter jämfört med 2016 års motsvarighet, men den övergripande bedömningen då det gäller det internationella skyddsbehovet har inte förändrats. UNHRC skärper dock tonen och anser att Afghanistans säkerhetsläge kontinuerligt har försämrats, liksom den humanitära situationen.

Då det gäller bedömningen av utvisning till internflyktsalternativ har vissa förändringar skett jämfört med 2016. Rapporten gör, liksom 2016, en analys utifrån relevans respektive rimlighet relaterat till säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter samt humanitära och ekonomiska faktorer. Ett internflyktsalternativ vid utvisning övervägs enbart då personen anses vara flykting eller ha ett skyddsbehov i förhållande till hemorten, men skulle kunna bosätta sig någon annanstans i hemlandet. Att internflyktsalternativet är relevant står för att personens säkerhet kan garanteras på platsen, medan rimlighet handlar om att personen ska kunna få tak över huvudet och försörja sig mm.

Den tydligaste skillnaden jämfört med den rapport som gavs ut i april 2016 är att Kabul inte längre generellt kan anses vara relevant och rimligt för internflykt för någon. UNHCR pekar på två utvecklingar: 1) Kabul är den plats i Afghanistan där flest civila drabbats av självmordsattacker och andra attacker och 2) en negativ utveckling då det gäller socio-ekonomiska förhållanden.

Rapporten betonar att om en plats ska vara möjlig för internflykt måste bostad, service, såsom tillgång till vatten, sjukvård och skolor, liksom försörjningsmöjligheter eller stöd för en rimlig levnadsstandard kunna garanteras. Det betonas också att alternativet internflykt endast är rimligt om individen har tillgång till ett stödjande nätverk av släktingar eller andra som är villiga att erbjuda ett genuint stöd. Enda undantaget från detta krav är ogifta, arbetsföra män och gifta par i arbetsför ålder utan barn och utan några speciella sårbarheter.

Redan i 2016 års rapport poängterades att säkerhetssituationen hade försämrats och att talibanerna år 2015 kontrollerade eller attackerade fler distrikt än under något år sedan 2001, nämligen 25–30% av alla distrikt. I EG 2018 har denna siffra ökat till 43.7% och det påpekas särskilt att attackerna i Kabul och andra storstäder har intensifierats. Fredsförhandlingarna har misslyckats och dessutom har IS (i Afghanistan oftast kallat Islamic State Khorasan Province, ISKP) ökat sina operationer och expanderat sitt geografiska område i landet.

Det noteras att civila offer har fortsatt att öka. Dessutom förväntas det stundande valet i oktober 2018 leda till ökat våld och hot mot civila. EG 2018 påpekar att andelen människor i Afghanistan som lever under fattigdomsstrecket har stadigt ökat från 34 % 2007-2008 till 55 % 2016-2017.  Av den urbana befolkningen lever cirka 72 % i slum. År 2015 uppskattades att över en miljon barn led av akut undernäring. Motsvarande siffra 2017 var 1.6 miljoner.

 

Riskprofiler

UNHCR behåller samma 15 riskprofiler (grupper som kan anses vara särskilt utsatta) 2018 som 2016, och betonar att individer som tillhör en eller flera av dessa riskprofiler kan vara i behov av internationellt flyktingskydd, beroende på de individuella omständigheterna. För flera riskgrupper kan tonen sägas vara en aning skarpare än i 2016 års rapport, ofta med exempel på ökat hot och våld. Riskgrupperna är följande:

  1. Individer som är associerade med, eller som uppfattas som om de stöttar, regeringen och internationella samfund eller militär
    I den gruppen inkluderas anställda inom regeringen, lärare, skolpersonal, poliser, försvars- och säkerhetsstyrkor, personer som arbetar med mänskliga rättigheter, humanitära organisationer eller utvecklingsprojekt, kvinnor i offentligheten, individer som återkommer från Väst samt andra civila och familjemedlemmar till civila som anses stötta regeringen. UNHCR har 2018 dessutom lagt till elever/studenter, och särskilt flickor.
  2. Journalister och andra professionella i media-branschen
  3. Män i krigsför ålder, samt barn i kontexten tvångsrekrytering
  4. Civila som misstänks stödja regeringsfientliga grupper
  5. Medlemmar av minoritetsreligioner och personer som uppfattas som om de motsätter sig sharialagar
  6. Individer som uppfattas som om de motsäger sig regeringsfientliga tolkningar av islams normer och värderingar
  7. Kvinnor med särskilda profiler eller under särskilda omständigheter
    Lagen, Elimination of Violence against Women (ELAW) i vilken bl.a. definitionen av våldtäkt skärptes, godkändes i en kungörelse av presidenten 2009, men p.g.a. konservativt motstånd har ELAW inte inkorporerats i strafflagen, vilket gör lagen tämligen verkningslös. De flesta brott mot kvinnor hanteras fortfarande av traditionella konfliktlösningsmekanismer snarare än att granskas av nationella domstolar och lag.
  8. Kvinnor och män som motsätter sig samhälleliga sedvänjor
  9. Individer med handikapp, inklusive och särskilt mentala handikapp, och individer med mentala sjukdomar
  10. Barn med speciella profiler eller i speciella omständigheter
    I 2018 års rapport pekas särskilt flickor på landsbygden ut och den bristande säkerheten för dem som ofta resulterar i att de inte kan gå i skola. Nytt är också att barn har dödats efter att ha anklagats för att stödja motståndarsidan.
  11. Överlevande trafficking-offer eller slavarbetare och personer som riskerar att utsättas för detta.
    Det påpekas i 2018 års rapport att de flesta offer för trafficking är barn och att en ny lag som kriminaliserar trafficking, smuggling av migranter och bacha bazi (”danspojkar”) infördes i januari 2017. Bestämmelserna infördes in den nya strafflagen. Ansträngningar att genomdriva lagen hindras av brist på förståelse av problemet bland de som ska implementera lagen, korruption och brist på politisk vilja att hålla utövarna ansvariga.
  12. Individer med avvikande sexuell orientering och könsidentitet
  13. Medlemmar av etniska (minoritets-) grupper
  14. Individer som är involverade i blodsfejder
  15. Näringsidkare, andra personer med tillgångar och deras familjemedlemmar
    Nytt i 2018 års rapport är att också ISKP:s närvaro nämns i samband med utpressning, hot och kidnappningar. Dessutom förekommer konflikter mellan talibaner och ISKP om att avkräva tillgångar från civila.

Av de 15 riskprofilerna får 7 och 12 en särskilt status genom att UNHCR anser att de ”sannolikt behöver internationellt skydd”. Övriga riskprofiler anses ”kunna behöva internationellt skydd” och placerades således lägre då det gäller risk för förföljelse.

 

Internflykt

Ett särskilt avsnitt i 2018 års rapport analyserar situationen i Kabul och kommer till slutsatsen att internflykt till Kabul varken är ett relevant eller rimligt alternativ eftersom såväl säkerhetsläget som de sociala och humanitära förhållandena har förvärrats där. UNHCR argumenterar att den högsta nivån av civila som skadats av attacker i Kabul noterades år 2017. Dessutom har en stor befolkningstillväxt orsakad av återvändande flyktingar från Pakistan och Iran, samt internflyktingar i Afghanistan gjort levnadsvillkoren svåra då staden inte kan absorbera den stora mängden människor och tillgodose bostäder, försörjning, och skydd. Rapporten betonar också att flyg till andra städer eller landvägen från Kabul till slutdestinationen nogsamt måste värderas säkerhetsmässigt och att få städer är förskonade från attacker.

Liksom 2016 anser UNHCR 2018 att internflykt/förflyttning inom Afghanistan endast är rimligt där individen har bostad, basservice såsom sanitära förhållanden, sjukvård och utbildning, försörjningsmöjligheter och möjlighet att få en rimlig levnadsstandard. Det är också rimligt endast om individen har tillgång till understödjande nätverk av släkt eller andra som i praktiken kan ge ett genuint stöd. Undantagna från kravet på externt stöd kan vara ensamma män i arbetsför ålder och gifta par i arbetsför ålder utan barn, som inte anses vara särskild sårbara enligt ovan, men inte heller för dessa två kategorier är Kabul ett rimligt alternativ för internflykt. Internflykt av kvinnor som är ensamstående familjeöverhuvuden och som inte har manligt beskydd genom familjemedlemmar anses inte rimligt någonstans i Afghanistan.

Såväl i 2016 som i 2018 års rapport skriver UNHCR att när internflykt föreslås måste en särskild plats identifieras och den skyddssökande måste ges tillfälle att svara på vilka konsekvenser internflykt till området skulle få. I 2018 års rapport skärps formuleringen då det gäller att ta hänsyn till individuella omständigheter.

En skyddssökande kan, beroende på omständigheterna, frukta förföljelse från staten, regeringsfientliga grupper eller från medlemmar i samhället, t.ex. då det gäller traditionella eller religiösa normer, varför det är viktigt att identifiera källan och orsaken till förföljelse. Uppfattningen att internflykt inte kan ske till områden som kontrolleras av regeringsfientliga grupper eller till områden där aktiva stridigheter pågår understryks såväl 2016 som 2018. I den senare rapporten förtydligas och skärps texten och det framgår att såväl ursprungliga risker för förföljelse som nya risker måste analyseras. UNHCR utvecklar också texten då det gäller risken för förföljelse p.g.a. traditionella eller religiösa normer och betonar statens oförmåga att ge skydd från brott mot vissa mänskliga rättigheter, varför internflykt inte är relevant i dessa fall.

Sammanfattningsvis pekar UNHCR:s riktlinjer 2018 på eskalerat våld och brister i landets förmåga att erbjuda skydd, skolor, sjukvård och rimlig levnadsstandard. Men den verkligt betydande förändringen i bedömningen om afghanska asylsökandes skyddsbehov jämfört med 2016 är ändå att Kabul inte anses vara relevant för internflykt.

 

EASO:s rapport juni 201

Den viktigaste skillnaden mellan UNHCR:s och EASO:s riktlinjer 2018 finns i bedömningen av internflyktsalternativ. 

EASO kategoriserar asylsökande individer angående flyktingstatus i tre huvudgrupper: individer som har, kan ha, respektive inte har välgrundade skäl att frukta förföljelse.

I rapporten betonar EASO att en individ kan tillhöra mer än en av de tre kategorierna.

Till huvudkategorierna hör profiler/sub-profiler (som numreras från 1 – 21).

 

Individer som generellt har välgrundade skäl att frukta förföljelse:

  • 1. Medlemmar av säkerhetsstyrkor och regeringsvänlig milis (personer undantagna asylbestämmelser kan finnas i denna grupp)
  • 3. Individer som arbetar för utländsk militär eller uppfattas som om de stödjer dem
  • 5. Medlemmar av rebell-grupper (personer undantagna asylbestämmelser kan finnas i denna grupp)
  • 14. Hbtq-personer: lesbiska, gay, bisexuella och transgender
  • 16. Individer som anses ha hädat eller anses vara religiösa dissidenter
  • 17. Individer som bekänner sig till Bahai
  • 18. Individer som är involverade i blodsfejder (personer undantagna asylbestämmelser kan finnas i denna grupp)

 

Individer som kan ha välgrundade skäl att frukta förföljelse:

  • 1. Medlemmar av säkerhetsstyrkor och regeringsvänlig milis
  • 2. Regeringsanställda, inklusive domare, åklagare och domstolspersonal, samt de som anses stödja regeringen
  • 3. Individer som arbetar för utländsk militär eller uppfattas som om de stödjer dem
  • 4. Religiösa ledare
  • 6. Individer som riskerar att tvångsrekryteras
  • 7. Personal inom utbildningssektorn
  • 8. Humanitära hjälparbetare och sjukvårdspersonal
  • 9. Journalister, media-anställda och förespråkare för mänskliga rättigheter
  • 10. Barn
  • 11. Kvinnor
  • 12. Individer som anses ha överskridit moraliska koder
  • 13. Individer som uppfattas som västerniserade
  • 15. Handikappade (fysiskt eller psykiskt) personer
  • 17b. Shia-muslimer (inkl. Ismaili)
  • 17c. Hinduer och sikher
  • 18a. Individer som är involverade i blodsfejder

 

Individer som inte kan anses ha välgrundad rädsla för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, medlemskap i särskild social eller politisk grupp:

  • 15. Personer med allvarliga sjukdomstillstånd
  • 17a. Hazarer
  • 18b. Individer involverade i marktvister (personer undantagna asylbestämmelser kan finnas i denna grupp)
  • 19. Individer som är anklagade för brott
  • 20. Afghaner som anses vara välbärgade
  • 21. Individer som är födda i Iran eller Pakistan och/eller har bott där under en längre period.

UNHCR placerade två av dessa grupper i en högre risk-kategori än vad EASO gör: kvinnor (under vissa förhållanden) samt hbtq-personer. EASO gör en annan bedömning än UNHCR och placerar kvinnor i mellangruppen, medan flera andra profiler placeras i den högsta riskkategorin. Såväl UNHCR som EASO betonar att varje fall måste bedömas och utredas utifrån individuella grunder.

Då det gäller individer som kan få alternativt skydd (enligt EU-regler, artikel 15a-c i skyddsgrundsdirektivet), tar EASO-rapporten upp kategorier som riskerar dödsstraff, tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling samt allvarliga hot på grund av våld i väpnade konflikter.

EASO delar in Afghanistans provinser i fyra olika kategorier beroende på graden av våld p.g.a. väpnad konflikt.

  1. hög grad av våld (urskillningslöst våld) p.g.a. väpnad konflikt:
    Faryab, Helmand, Laghman, Nangarhar, Paktia, Uruzgan, Zabul
  2. verklig risk för våld p.g.a. väpnad konflikt:
    Badkakhshan, Badghis, Baghlan, Farah, Ghazni, Ghor, Herat (utom Herat city), Jawzjan, Kabul, Kandahar, Kapisa, Khost, Kunar, Kunduz, Logar, Nimraz, Nuristan, Paktika, Parwan, Sar-ePul, Takhar, Wardak
  3. låg risk för våld p.g.a. väpnad konflikt:
    Balkh, Bamyan, Daykundi, Samangan, Herat city
  4. Ingen risk för våld p.g.a. väpnad konflikt:
    Pansjhir

För att avgöra om en individ uppfyller kriterierna för alternativt skydd rekommenderas en glidande skala beroende på varifrån individen kommer. Ju säkrare område desto starkare individuella skäl krävs.

Då det gäller internt skyddsalternativ behandlar EASO-rapporten särskilt städerna Kabul, Herat och Mazar-e Sharif. EASO betonar, förutom säkerhet, att en minimistandard då det gäller tillgång till mat, boende, sjukvård, hygien och vatten, och tillgång till försörjningsmöjligheter måste uppfyllas. De tre städerna anses vara möjliga platser för internt skydd för två grupper även om de saknar stödjande nätverk där: ensamma, arbetsföra män och gifta par utan barn under förutsättning att de inte har individuella skäl som gör dem mer sårbara.

Internt skydd anses inte kunna erbjudas för följande grupper om de saknar stödjande nätverk: ensamstående kvinnor, ensamkommande barn, familjer med barn, individer med svåra sjukdomar eller handikapp, individer som är födda utomlands eller har bott en mycket lång tid utomlands samt äldre. Individuella prövningar måste dock alltid göras.                                                                    

Undantagna från flyktingstatus och alternativt skyddsbehövande är individer som begått krigsbrott, allvarliga andra brott, individer som agerat mot FN:s principer samt i fallet alternativt skyddsbehövande dessutom personer som anses utgöra en fara för det land de söker skydd i eller har begått andra brott.

 

Migrationsverkets rättsliga kommentar angående Kabul som internflyktsalternativ

Med anledning av UNHCR:s riktlinjer den 30 augusti 2018 och deras avfärdande av Kabul som ett relevant och rimligt flyktalternativ, publicerade Migrationsverket en rättslig kommentar den 19 september 2018. Slutsatsen var att Migrationsverket inte ändrar sitt ställningstagande angående Kabul i enlighet med UNHCR:s riktlinjer och inte anser att säkerhetssituationen eller den humanitära situationen har försämrats så mycket att det motiverar att Migrationsverket skulle ändra uppfattning. 

Verket baserar detta beslut på EASO:s bedömning i juni 2018, UNAMA:s statistik angående civila offer och tillgängliga Lifos-rapporter. UNAMA:s statistik över döda och skadade visar att 321 personer dödades och 672 civila skadades under de första sex månaderna 2018 i Kabul-provinsen, vilket är en minskning med 5 % jämfört med samma period 2017.

 

Kommentar

Det underlag som Migrationsverket grundar sitt rättsliga ställningstagande på, nämligen att risken att drabbas av dödligt våld eller skadas har minskat, är enligt FARR begränsat och ensidigt. Migrationsverkets rättschef hänvisar till en minskning på 5 % av antal personer i Kabul som har dödats eller skadats under de första sex månaderna 2018, jämfört med samma period 2017: en förändring från 1045 till 993 personer. Sett i antal personer var det 52 personer färre under första halvåret 2018 som dog eller skadades jämfört med de första sex månaderna 2017. Det är ingen signifikant minskning. Man kan jämföra med följande siffror: den 22 juli 2018 dog 20 och 60 skadades, den 15:e augusti 2018 var det 48 personer som dog och 67 som skadades och den 5 september dog 20 och 70 personer skadades efter attentat i Kabul. Under endast cirka sex veckor har vi alltså 282 döda eller skadade.  

Attentat fördelar sig inte jämt över året, inträffar inte alltid under samma månader som föregående år och dödstal och antal skadade varierar och är ibland slumpmässiga. Naturligtvis är statistik på civila offer viktigt, men dessa siffror måste bedömas med försiktighet och inte ses som allenarådande styrande fakta. Andra konsekvenser, och inte enbart antal döda eller sargade kroppar, borde vägas in. Våldet i Afghanistan är inte urskillningslöst, som i t.ex. Syrien, utan är riktat mot särskilda grupper, men är ändå oförutsägbart och vem som helst kan drabbas. För vissa grupper, t.ex. studenter, shia-muslimer och hazarer, är sannolikheten större att drabbas av våld p.g.a. attentat än för andra.

Väl så viktigt i Migrationsverkets bedömning huruvida Kabul (eller andra platser) är lämpligt mål för internflykt borde vara den information vi får om bristande sociala och humanitära förhållanden som t.ex. UNHCR:s rapport 2018 belyser. Det gäller för övrigt för stora delar av Afghanistan. EASO, liksom det återtagandeavtal som Sverige och Afghanistan slöt 2016, betonar att bostad, basservice såsom sanitära förhållanden, sjukvård och utbildning, försörjningsmöjligheter och möjlighet att få en rimlig levnadsstandard är ett krav för att en individ ska kunna utvisas/hänvisas till internflykt, men sociala och humanitära förhållanden är inget som vi ser analyseras i Migrationsverkets rättsliga ställningstagande.  

Som såväl UNHCR som andra påpekat, med bristande sociala och humanitära förhållanden sjunker inte endast levnadsstandarden ner till en oacceptabel nivå, utan risken för en individ att hamna i prostitution, droghandel eller annan kriminalitet eller att rekryteras till stridande grupper ökar.

På EASO-rapportens första sida står det att varje beslut - förutom att ta hänsyn till individuella omständigheter - också ska beakta situationen i Afghanistan vid beslutstillfället enligt uppdaterad landinformation från relevanta källor. Det gör inte Migrationsverket i sitt ställningstagande den 17:e september, eftersom verket lutar sig mot den EASO-rapport som kom ut i juni 2018, men ignorerar UNHCR:s senare rapport från den 30:e augusti 2018. Eftersom EASO i sina analyser använder sig av UNHCR:s tidigare rapporter, måste också UNHCR 2018 anses vara relevant.

 

Andra källor

Den 10:e september 2018 publicerade generalsekreteraren för FN en rapport om situationen i Afghanistan. Han betonade att under de första sex månaderna har UNAMA uppmätt de högsta siffrorna av civila som dött till följd av konflikterna i landet sedan organisationen började med sin systematiska dokumentation. Rapporten understryker också att civila blir måltavlor i skolor, sjukhus, media-kontor och hjälporganisationer, vilket visar hur våldet riktas mot själva uppbyggnaden av samhället.

Organisationen Human Rights Watch (HRW) uttalar sig inte direkt om asylrätt eller möjligheter till internflykt, utan fokuserar på kränkningar av mänskliga rättigheter. I en rapport som publicerades i maj 2018, ”No Safe Place: Insurgent Attacks on Civilians in Afghanistan” menar HRW att regeringsfientliga grupper markant har ökat sina attacker i Kabul och andra städer sedan 2016. De påpekar att kostnaderna för civila inte endast bör mätas i antal offer som dödats eller har skadats utan också de psykologiska, ekonomiska och sociala konsekvenser attackerna fått bör inkluderas i en analys. Dessa konsekvenser har kraftigt påverkat folkets mentala hälsa, liksom det dagliga livet på olika vis.

Många tillförlitliga organisationer kräver inte bara att Kabul ska klassas som orimligt för internflykt utan att alla utvisningar till Afghanistan bör stoppas. 

Redan i november 2017 tog Röda Korset ställning och ansåg att Sverige helt ska upphöra med tvångsutvisningar till Afghanistan för att inte bryta mot Sveriges folkrättsliga förpliktelser.  Med UNHCRs rapport 2018 accentueras det kravet i ett uttalande.

Amnesty International påpekar också att våldet och antal offer har ökat i Afghanistan och menar att tvångsutvisningar bör stoppas.

 

Fler rapporter finns i artikeln "Att tänka på för asylsökande från Afghanistan"

orange knapp

Viktigt!

  • Hur funkar den nya gymnasielagen?

      Denna artikel handlar om alla uppehållstillstånd för gymnasiestudier, både de som trädde i kraft förra året och de nya som gäller från och med 1 juli 2018. Publicerad 18-06-30, senast uppdaterad 18-10-06. Det senast uppdaterade är gulmarkerat!     VIKTIGT. Efter...

    Läs mer...

  • Vanliga frågor om den nya "gymnasielagen"

    Från och med den 1 juli 2018 gäller nya regler om uppehållstillstånd på grund av gymnasiestudier. Nedan finner du frågor och svar som kommit till oss om lagen. Ansökstiden för dem som fått avslag som vuxna löpte ut den 30 september. Sidan...

    Vanliga frågor och svar... Vanliga...

Medlemssidor

Här kan du logga in för att...

- bläddra i artikelarkivet
- fråga eller tipsa
- göra inlägg
- se interna dokument

Sidorna är avsedda för FARR-medlemmar.

Logga in

Stöd FARR!

   

SWISH

123 327 8983

Kontakta oss

+468-710 02 45

info(a)farr.se

Box 391, 101 27  STOCKHOLM

Postgiro 520890-5