Små förändringar i ställningstagande om Afghanistan

Migrationsverket har publicerat ett ställningstagande om asylansökningar som rör Afghanistan som ersätter såväl ställningstagandet 31/2017 som kommentaren 03/2018. Förändringarna är dock marginella. Nangarhar och Helmand ses nu som provinser dit ingen skall skickas på grund av att våldet är så utbrett. Detta är nytt för Nangarhar. I gengäld räknas inte längre Uruzgan som en provins dit ingen får skickas. Den som kan visa att den har sin hemvist i Nangarhar och har ett utvisningsbeslut skulle kunna påtala verkställighetshinder. Men i många fall kan personen i så fall hänvisas till internflykt. Migrationsverket ser fortfarande Kabul, Mazar-e-Sharif och Herat som möjliga internflyktsalternativ, men det finns vissa reservationer. Ett tillägg är att ett något äldre syskon inte ska betraktas som tillräckligt stöd för ett barn. Listorna över riskprofiler och särskilt utsatta har justerats.

Tidigare artiklar på hemsidan, uppdaterade februari 2019:
Landinformation Afghanistan nov-dec 2018
UNHCR om läget i Afghanistan, inklusive FARR:s kommentar
Att tänka på för asylsökande från Afghanistan, innehåller fler länkar

 

I Migrationsverkets nya ställningstagande påpekas att en skyddsstatusförklaring kan återkallas då en person som haft tillfälligt tillstånd ansöker om förlängning. Detta tillämpas redan till exempel för ensamkommande barn som fyllt 18.

Nya rapporter som sägs tjäna som underlag för ställningstagandet är UNHCR:s riktlinjer 2018-08-30, EASO från juni 2018 och UNAMA:s rapporter från 2018 samt den senaste egna Lifos-rapporten om säkerhetsläget 2018-12-04. Det är dock inte alltid Migrationsverket följer rekommendationerna från andra källor (till exempel UHCR:s riktlinjer).

Amnesty International gavs möjlighet att kommentera Migrationsverket ställningstagande innan det färdigställts och lämnade då ett yttrande som kan hämtas från organisationens hemsida.

 

Det allmänna säkerhetsläget

Migrationsverket bedömer i 2019 års ställningstagande att som helhet har en viss försämring av säkerhetsläget skett då det gäller risken för civila.

2017 ansågs situationen i två provinser, Helmand och Uruzgan, vara så allvarlig att var och en riskerade att utsättas för generellt våld. Utvisning ansågs inte kunna ske till någon av dessa två provinser. 2019 anses läget ha förbättrats i Uruzgan, medan det har försämrats i Nangarhar. De enda två provinser som nu utvisning är uteslutet till är således Helmand och Nangarhar.

Läget i Ghazni anses ha försämrats, men når inte upp till att klassas som att ingen får skickas dit. Citat: "Konfliktintensiteten är hög i Ghazni men Migrationsverket bedömer att det mot bakgrund av de senaste händelserna är för tidigt att dra slutsatsen att det i Ghazni nu råder en situation där alla och envar riskerar att skadas av våldet. Det råder dock fortsatt inre väpnad konflikt i provinsen och konfliktintensiteten är hög, vilket måste beaktas i de enskilda ärendena. Särskild försiktighet måste iakttas när sökanden kommer från områden i Ghazni som är särskilt utsatta för våld. Även transportvägarna till hemorten måste bedömas."

 

Internflykt

Internflykt anses, liksom 2017, vara möjligt för vuxna män samt par (man och kvinna) utan barn och Migrationsverket hänvisar speciellt till Kabul, Herat och Mazar-e-Sharif, trots att UNHCR i juni 2018 bedömde att internflykt till Kabul inte är möjligt för någon kategori. (Observera att internflykt bara bedöms då Migrationsverket håller med om att personen har ett skyddsbehov i förhållande till sin hemtrakt och inte får utvisas dit. Den som inte kan bevisa någon hemvist i Afghanistan prövas mot hela landet och då behöver enligt nuvarande praxis inte någon internflyktsbedömning göras.)

Ett påpekande som inte fanns med 2017 är att om hotet kommer från en ledande person i en väpnad grupp kan möjligheten till internflykt vara begränsad. Detsamma gäller om den hotade personen anses betydelsefull. En person som inte varit ledande och som lämnat sin tjänst till exempel för staten eller någon utländsk organisation anses däremot klara sig i en större stad.

2019 års ställningstagande betonar även i större utsträckning än 2017 att barnets bästa måste beaktas då man ser till möjlighet till internflykt. “Om ett barn blir föremål för internflyktsprövning måste barnets bästa beaktas och vägas mot andra hänsynstaganden. Det måste göras en individuell bedömning av om ett internt flyktalternativ är relevant och rimligt där olika omständigheter i ärendet kan vara av betydelse, exempelvis föräldrarnas utbildningsnivå, barnets ålder, möjligheter till försörjning m.m. Barnets grundläggande behov måste kunna tillgodoses.”

 

Riskprofiler som kan innebära flyktingstatus

2019 finns två listor, en med riskprofiler vid bedömning av flyktingskap och en med riskprofiler vid bedömning av alternativt och övrigt skyddsbehov. Indelningen skiljer sig något från 2017, då det fanns två listor över grupper som normalt ska anses skyddsbehövande och därutöver en lista med särskilda riskprofiler.

Listan över vilka som kan ha flyktingstatus innehåller följande profiler:

Shiitiska hazarer och shiiter inklusive ismailiter bedöms inte ha ett generellt behov av skydd exempelvis mot ISKP eller på grund av säkerhetsläget i Afghanistan. Hazarer sägs explicit inte vara utsatta för förföljelse som folkgrupp 2019, trots att gruppen fanns som särskild riskprofil 2017.

 

Övriga riskprofiler

Den andra listan, över vilka som kan vara alternativt skyddsbehövande, innehåller t.ex. individer involverade i marktvister, blodsfejder och anklagade för vanlig brottslighet (dessa nämndes inte 2017). Det är dock viktigt att betona att om Migrationsverket gör bedömningen att en asylsökandes historia inte är trovärdig, vilket ofta är fallet då det gäller t.ex. marktvister och blodsfejder, så kan inte denna lista åberopas. Individer med fysiska och psykiska funktionshinder finns också med här - om det finns konkret risk för våld eller illa behandling. Ensamkommande barn utan nätverk i Afghanistan räknas också hit, liksom i vissa fall andra barn om det till exempel finns risk för trafficking.

2019 års ställningstagande förtydligar vad som gäller för personer med svåra medicinska problem. Endast i mycket speciella fall och vid avsaknad av tillgång till adekvat vård i hemlandet kan medicinska problem åberopas. Bevisbördan är hög och ligger på den sökande.

Vuxna personer med funktionsnedsättningar eller psykisk sjukdom finns inte längre uppräknade som särskilt utsatta, inte heller kvinnor generellt.

Ett tillägg jämfört med 2017 är att ett syskon som bara är några år äldre än barnet inte kan förväntas vara tillräckligt stöd för ett barn som utvisas.

Tidigare artiklar på hemsidan, uppdaterade januari 2019:
Landinformation Afghanistan nov-dec 2018
UNHCR om läget i Afghanistan, inklusive FARR:s kommentar
Att tänka på för asylsökande från Afghanistan, innehåller fler länkar